Filed under: Musik | Etiketter: arch enemy, behemoth, devildriver, festival, gävle, get away rock, hårdrock, kamelot, magic circle iv, manowar, metalcamp, my apocalypse, paradise lost, sabaton, slovenien, the devils blood, virgin steele
Tänk vad en kopp kaffe och lite slösurfning kan göra. Förr i tiden (vi snackar om när morfar var ung) gick man runt i skogen och hittade nya saker. Idag sitter vi på internet och gör nya upptäckter. Ny tuff musik kan vara en av sakerna.
Det finns en festival i Slovenien som heter Metalcamp. Egentligen inget för Tomas så jag vet faktiskt inte riktigt varför jag gick in där och tittade. Nu fanns det en del godis faktiskt. Eller vad sägs om Devildriver, Behemoth, Paradise Lost, Sabaton och The Devil’s Blood. Det som fick mig att höja lite på ögonbrynen var den festival som parkerat i anslutning till Metalcamp.
The Magic Circle IV har tre år i rad arrangerats i Tyskland men ligger alltså nu i Slovenien. Med bara sju band presenterade för den här endagsfestivalen så såg det riktigt kul ut. Arch Enemy och Kamelot har jag sett några gånger tidigare så där vet man att det levereras. Manowar har jag följdaktligen aldrig sett men det hade nog kunnat bli kul. Virgin Steele lockar nog nästan mer måste jag säga. De tre sista akterna har jag inte så stor koll på. Holyhell är väl ytterligare en Nightwish-avkomma. Personligen är jag lite trött på den där grejen. Metalforce är en direkt ripp-off på headlinerbandet och de gör det rätt så bra. Crosswind är nog just en korrsning. Ta en del Hammerfall och en del Dragonforce. Släng dit lite Helloween också så har ni dessa gossar.
Skulle jag hosta upp drygt fyra tusen för det här? Nej inte i dagsläget. Dels så måste det finnas både de pengarna och sen en del för mat och törstsläckare. Nej, då ligger Get Away Rock i Gävle ljusår närmre. Men som sagt. Det är kul att springa på nya saker.
Arch Enemy – My Apocalypse
Filed under: Blandat joxx, Musik, Youtube | Etiketter: amaranthe, arrangemang, devildriver, hårdrock, kamelot, kroppskultur, leaves eyes, march of mephisto, möte, rockstad.se
Söndag. Strålande väder så vad passar bättre än att tvätta. Jag ska dessutom hinna klämma in ett handbollsmöte och ett hårdrocksmöte. Och ett besök på affären. Och sen ska det köras bort en bil från garaget också. Ja ni hör ju. Det ända rätta är ju helt klart att sitta här och skriva.
Göteborgsbesöket igår blev helt grymt bra. Tyvärr lirade inte All Ends vilket jag ju räknat med men Kamelot var ruggigt bra. Man skulle kunna benämna dem som superproffs. Allt från musiken till showen med ljus och eld synkade. Magiskt. När dessutom rösten håller för Roy Kahn så kan det inte bli dåligt. Tyvärr så fick vi ju bevittna en sådan spelning på Sweden Rock i somras. Där rösten inte höll alltså.
Förbanden då? Den här gången höll det inte riktigt. Första akten, Amaranthe, som jag bara såg hälften av är ytterligare en avkomling i Nightwish-familjen. Det här gänget körde dessutom med två sångare och en sångerska. Ingen skugga över sångerskan Elize som fått äran att köra åt Kamelot på hela turnén. Men resten var inte något för Tomas. Tyska Leaves eyes lämnar inget annat avtryck än en väldigt söt sångerska och ett imponerande långt hår på growlaren. Han lät förövrigt som Lordi vilket bör säga en en del.
Kamelot får naturligtvis grymt höga poäng medans de två öppningsakterna var hyfsade. Jag menar. Det var ju ändå distade gitarrer. Så kvällen som helhet hamnar väl mitt i om jag måste betygsätta.
Den här söndagen ska alltså fyllas med möten. Först ska vi börja dra upp riktlinjer för nästa säsong och hur arrangemanget runt Kroppskultur ska se ut. Jag tycker om att jobba med sånt så det här ska bli riktigt roligt. Det andra mötet med Rockstad kommer av lite olika anledningar inte bli lika skoj. Vi kan komma till det senare.
Jag och före detta lageransvarige har haft ett litet motto som vi skojat en del om. Man måste ha roligt också. Jag har gått hela helgen och funderat på det. För visst ligger det ganska mycket allvar bakom. Jag har bestämt mig för att försöka strunta i tråkigheterna och ha lite mer kul. Både när det gäller jobb och privatliv. Inte för att jag gnäller på helheten utan för att det finns vissa grejer som det måste bli ändring på. Både på jobbet och när jag inte är där. Ganska mycket ligger på mina axlar så det är väl bara att ta tag i det misstänker jag. För ingen lär göra det åt mig.
Det är inte så ofta som man hittar nya artister eller grupper som överraskar. I höstas klampade Devildriver in i mitt liv och det är verkligen fantastiskt bra. Har ni inte kollat upp skivan Pray for the villains så bör ni göra det. Bums!
Kamelot avslutar alla sina gig med March of Mephisto. Det är en fruktansvärt bra låt. Jag har dock svårt för att bestämma mig för om den inte hade passat bättre som öppnare. En av livets alla svåra frågor.
Jag börjar bli trött på alla band med en söt sångerska och en arg kille som ska skrika. Känns som att hiphop-fenomenent drabbat hårdrocken och det mår jag lite dåligt över. Och nu snackar vi på riktigt igen.
Appropå att låta som någon annan. Är det bara jag som tycker att Charlotte Kalla är en kopia av Linda Hammar? Röstmässigt alltså. Det är inte så lite störande.
Imorgon ska Tomas komma ihåg att ringa sin hyresvärd. Hade varit spännande om man kunde få ett datum för renovering av lägenheten. Eller åtminstonde på ett ungefär.
Ut i solen och äta glass? Nej ner i källaren och hänga tvätt.
Kamelot – March Of Mephisto
Filed under: Listor, Musik, Sport, Tankar, Youtube | Etiketter: all ends, behemoth, göteborg, hårdrock, kamelot, kiss, konsert, leaves eyes, metallica, mortens, rädd, twisted sister, wasp
Man vet att man skriver för lite när man hela tiden måste gå tillbaks och läsa vad man skrev sist. Tyvärr så finns det varken tid, plats eller rum för att klottra här så mycket som jag nog egentligen vill. Dels finns det betydligt viktigare saker att ta hand om. Sen är jag nog ganska dålig på att ta mig i kragen också.
Idag är det hur som helst lördag. Det är även dagen efter. R kom på besök igår och det tömdes en flaska vin. Och några pilsner. Om man nu får kalla det amerikanska blasket Budweisser för öl. Sen blev det Mortens vilket kanske inte var det smartaste valet då hela rockabilly-eliten hade samlats där. Det där är inte riktigt min grej om man säger så. Det gick alldeles för mycket pengar och det har jag ångest för. Jag har sagt det förut och jag säger det igen.
– Hej jag heter Tomas och jag är ekonomiskt sjuk!
Ikväll styr vi så kosan mot Göteborg för ytterligare en konsert. Gossarna i Kamelot ska få tillfredställa mitt behov av musik. Det ska även bli riktigt kul att se Leaves Eyes men kanske framförallt All Ends. Efter att ha bevittnat filmen High fedility som frukostunderhållning fick jag för mig att lista mina fem största konsertupplevelser. Det finns en del att ta av så det var en ganska svår nöt att knäcka. Men jag har gjort ett ärligt försök.
Så.
Here goes!
Nummer 5 | BEHEMOTH (Graspop, 2008)
Nu är jag inte jättestort fan av de arga polackarna. På skiva. Jag äger ingen och det är lite mer än sällan som de spelas på Spotify också. Det var också därför som jag inte hade speciellt bråttom till öppningsgiget på Graspop det året. En del av resesällskapet släppte allt det hade i händerna och sprang när det gick upp för dem att vi var lite sena. Jag och kollega M såg de avslutande tre låtarna (så egentligen är det väl tveksamt om det räknas som konsertupplevelse) och blev helt lamslagna. Bokstavligt talat. Det var tungt, snabbt och grymt tight. Jag blev nog lite chockad och besöket på Trädgårn i höstas ner Behemoth lirade bevisade att jag inte fattat fel.
Nummer 4 | KISS (Stockholm stadion, 1995)
Här är det också lite som så att jag inte är något stort fan av själva bandet. Självklart funkar Kiss och jag äger till och med några plattor. Här var det nog mer hela grejen som gör att man alltid kommer minnas den här resan. Åtta grabbar i en liten studenlya någonstans i huvudstaden och ett av världens största band på scen. Dessutom två dagar i rad. Första kvällen var magiskt bra och tro det eller ej så var andra konserten (dagen efter alltså…) ännu bättre. Bortsett låten Love gun som framfördes sjukt bra på lördagen. En av mina klart mest minnesvärda resor där dessutom en av resenärerna fick för sig att bli stockholmsfientlig ena kvällen. Kanske inte det smartaste draget.
Nummer 3 | Metallica (Scandinavium, 1992)
Nu börjar vi snacka allvar. Även att jag några år tidigare varit och bevittnat Bon Jovi i samma arena så räknar jag det här som min första riktigt konsertupplevelse. Fjorton år gammal och längst fram när gudarna James, Kirk, Jason och Lars skulle lira. Vi skulle kunna snacka om ren uefori. Om jag måste välja ett band som har satt ribban för mig och mitt hårdrockslyssnade så är det nog Metallica.
Nummer 2 | WASP (Sweden Rock, 2001)
Det här var första gången jag såg Blackie. Och WASP då. Om jag ska vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg speciellt mycket utav själva spelning utan mer den känsla som infann sig efteråt. Jag blev så tagen av giget att jag var tvungen att sätta mig ner och pusta ut. Att man sedan blev precis lika besviken på WASP några månader senare när de gjorde en usel spelning på Wacken är väl inget vi behöver prata högt om. Nu är jag nog uppe i så många WASP-gig att jag inte kan räkna det på en hand längre och efter tysklandsspelningen så har jag aldrig blivit besviken på Mr Lawless och hans gäng. Oavsett sättning.
Nummer 1 | Twisted Sister (Sweden Rock, 2003)
Att få bevittna världspremiären av återförening för ett av världens tuffaste band är stort. Själva giget om man tittar på det tekniskt var ganska dåligt. För att inte säga mediokert. Grabbarna (som kanske ska benämnas som ‘gubbarna’) verkade ruggigt nervösa och det var kanske det som gjorde att det var fruktansvärt otight. Dee Snider som ändå hade hållt igång under uppehållet var dock världsklass. Frågan är om han inte är världens bästa frontman. Det här är också en av två spelningar som jag haft väldigt nära till att gråta en skvätt. Låten The price har hängt med mig i stort sett hela livet och den ska även få avsluta det som en av tre låtar på min begravning. Att få se och höra den live var stort. Så stort att jag alltså nästan fällde en tår.
That’s it. Vet inte om det är någon mer än jag själv som fattar något av det här men det räcker för mig. Det är väl ändå min blogg.
Det var svårt att utesluta Saxon från listan. Biff och grabbarna är alltid bra och efter att jag sett dem i Belgien var jag uppenbarligen så nöjd att jag ringde hem till C i Sverige och bad om skjuts. Hem.
Idag sparkar Superettan igång. Landskrona mot Degerfors visas på TV4 så det får bli lite soffa innan det är dags att sätta sig i bilen och åka ner till Göteborg. För att sympatisera med kompis T så får jag väl heja på Degerfors. Även om jag tycker att det hade varit coolt om Henke Larsson lyckads som tränare. Också.
Och på tisdag ger sig Bajen in i leken.
Besöket på Mortens igår kändes sådär. Av lite olika anledningar. Jag är fortfarande rädd för att behöva konfrontera. Visst är det märkligt att man som 32-åring inte lärt sig att hantera vissa saker.
Hej Tomas!
Twisted Sister – The Price
Filed under: Blandat joxx | Etiketter: bröllopsfotografen, kamelot, kärlek, march of mephisto
Okej. Jag har hamnat i en blogg-svacka. Igen. Det är inte det minsta kul att sätta sig ner och skriva. Om man tvingar ur sig ett halvkrystat inlägg så kanske det lossnar? Tveksamt eller.
Bröllopsfotografen var inte ens i närheten av vad jag trodde att den skulle vara. Visst fick man dra på smilbanden ett par gånger men helhetsintrycket är rätt mörkt. Eller blått. Men det var en riktigt bra film.
Är det någon som sagt att kärleken är blind? Den är väl snarare rätt så enkelriktad. Enögd. För blind är den verkligen inte.
Har jag sagt att det ska bli oerhört skönt med fredag imorgon? Uppstigning klockan fem för fjärde dagen den här veckan. Ett tack kanske vore på sin plats.
Samlingen i hyllan har utökats med två tuffa plåtar idag. 10 april blir det drag på Trägårn i Göteborg.
Kamelot – March Of Mephisto
tr3tton.wordpress.com 