tr3tton.wordpress.com


Present från Fåglum

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit det. Och jag kommer garanterat skriva det igen. Många gånger. Men så är den siste idioten inte född än. Tråkigt nog. Jag hoppas verkligen att Malmö FF stämmer röven av dåren som sprang in och attackerade Helsingborgs målvakt.

Tragiskt!

Det där med att flytta bloggen var lättare sagt än gjort. Det tog någon timme av gårdagskvällen men nu är det största ingreppet gjort. Det mesta fungerar kan man väl säga. Nu ska jag bara gå över så att allt är som det ska. Det så kallade finliret.

Natten till igår drömde jag att jag stod på samma scen som Dio och Gary Moore. Kan någon tyda den drömmen åt mig?

Uriah Heep på Trägårn den 18 september? Ja tack en sån tar vi!

Och apropå Uriah Heep så landade ett paket från ginza.se i brevlådan igår. Tre plattor med redan nämna grupp samt Lynyrd Skynyrds Second Helping och Hells Human Remains. Plattan som tog längre tid än Chinese Democracy att spela in.

Ska lyssna lite mer idag så kommer det kanske ett utlåtande ikväll.

Eller imorgon.

*EDIT: Ja jag erkänner att jag har ändrat rubriken…



Veckans andra dag kan om den vill

För att vara tisdag så har det varit en ovanligt bra dag. Än slå länge. Dels så ville min arbetskompis byta tider så jag har jobbat åtta till tre istället för tio till fem. Bara en sån sak. Sen fick jag erbjudande om biljetter till Iron Maiden på Ullevi 1 juli. Bara att tacka och ta emot.

Igår släppt träningsvärken från lördagens flytt. Det var längesedan jag hade ont i kroppen efter fysisk ansträngning och helt plötsligt saknade jag träningen lite mer än vanligt. Några gånger har jag funderat på att börja röra på mig igen men de gångerna har jag lika snabbt slagit undan tanken. Soffan, folköl, hamburgare på Butlers eller något annat har varit dåliga ursäkter. Tiden är en ganska bra tjuv också. Jag har ju verkligen inte tid.

Hur var det nu. Undanflykter och rövhål har vi allihop.

Jag är väl så illa tvungen att beröra ämnet fotboll också. Egentligen vill jag inte men det är väl dags att sluta lipa misstänker jag. I söndags möttes Liverpool och Tottenham i en direkt avgörande match om platsen i Europa League till hösten. Naturligtvis var vi tvugna att göra en bedrövligt dålig insats samtidigt som Tottenham med kniven mot strupen gör en rätt så bra match. Pisk med 0-2 och det som har känts så positivt under hela våren raserades på 90 minuter. Trist.

Okej det återstår en match men Tottenham förlorar inte hemma mot Birmingham. Så är det bara.

Eller ska man våga hoppas att Sebastian Larsson avslutar sin tid i Birmingham med ett hattrick?

Kan man skriva rövhål?

Well. I just did.

Två gånger dessutom.

Hur som helst. Det är fortfarande en rätt så bra tisdag. Tack kompis T för två ståplats-biljetter till Iron Maiden.

Funderar på om man ska ta den nyladdade kameran och promenera lite. Eller så väntar jag till bästaste H:et kommer hem och möter henne vid tåget. Med kameran naturligtvis.

Sju konserter på tre dagar i början på juli. Iron Maiden, Metallica, Anthrax, Slayer, Megadeth, Sabaton och Graveyard. Det kommer bli bra det här.


Graveyard – Hisingen Blues


En tyst minut.. Sen kör vi..

Sådär Tomas. Nu kan du andas ut. Sista arbetsdagen för den här veckan vilket ju är en bra grej i sig. Idag ska det dessutom bli distade gitarrer och baskaggetryck i bröstet. Första konserten på fyra månader. Det känns otroligt bra.

Idag är det 22 år sedan Hillsborough-katastrofen. Vid den tidpunkten var jag inte så insatt i varken Liverpool eller fotbollen. Jag hade väl viktigare saker för mig helt enkelt. Jag kommer ihåg att det pratades om det men som elva-åring hade man väl svårt att ta in omfattningar av det hela. Nu har jag haft 22 år på mig att ta in och förstå. Det som hände var inget annat än en stor katastrof. För er som vill förkovra er lite så har Liverpools svenska supporterklubb samlat en hög med klipp.

Justice for the 96

Bokade In Flames kommande plattat igår. Det tycker jag minsann ni andra ska göra också. Här är en bra länk:

Bengans: In Flames – Sounds Of A Playground Fading

Reflektion 1: Hardcore Superstar har bara en gitarrist så att säga distade gitarrer var ju fel. Singular Tomas, singular.

Reflektion 2: Nu diggar jag Hardcore Superstar men det skulle faktiskt kunnat vara vilket band eller artist som helst. Nästan.

Dagens första kopp med kaffe är avklarad. Nu kan inget gå fel.



Upp med benen på soffbordet bara

Onsdag kväll och gräsänkling. Eller egentid som det också kan kallas. Det är visst nyttigt sägs det. Dagens egoistiska stund ska spenderas i soffan tillsammans med en skål popcorn. Champions league väntar. Inte för att det kommer bli speciellt spännande utan för att fotboll alltid är kul. Tottenham ska försöka vända 0-4 mot Real Madrid. Nog för att Liverpool har tvålat till Los Merengues med just 4-0 för inte så längde sedan men det var ju Liverpool det. I den andra matchen ska Inter försöka hämta upp 2-5 mot Schalke 04. Det är verkligen inte omöjligt. Men nästan.

Jo fotboll är alltid spännande.

Nästan.

Nu återstår två arbetsdagar sen blir det rock n roll. Konsert med Hardcore Superstar väntar på fredag. Om ni inte var medvetna om det redan. Sen väntar kort arbetsvecka innan det blir långledigt. Eller längre ledigt. Fyra dagar är ju längre än två. Veckan efter påsk ska det jobbas totalt tre dagar och sedan minisemeter i Göteborg. Det blir en bra avslutning på april.

Mitt i veckan brukar betyda röda paket i brevlådan. Idag var inget undantag. Det var snarare så att det låg lite mer film i brevlådan idag. Fem styckna för att vara exakt. Den som jag är mest nöjd över måste vara nysläppta Zingo. En av få svenska filmer som jag är beredd att ge väldigt högt betyg. Björn Kjellman är helt grym när han ska spela in porrfilm för tyskarna och ska med en älg. Briljant.

Hur fult är det inte att bli kallad för marängerna?

Nu ska Tomas snickra krov med bröd. Det blir gott mos till fotbollen.


Gasolin – Strengelegen (live Stockholm, 1978)


Vågar man tro på våren?

Lördag. Jag gillar lördag. Speciellt de som inte innebär jobb på dagen för H. Det är helt klart veckans höjdpunkt när man kan vakna av sig själv och äta en lång mysfrukost till Flight 666 på tv:n. Det är livskvalitet på hög nivå. När det dessutom är rena sommarvädret kan man inte annat än att njuta lite extra av livet.

Dagens första, och enda, plan är att på något sätt ta sig ut till Bodele och titta på fotboll. Oddevold möter FC Trollhättan i genrepet inför serien. Sen får man väl se vad den här dagen har att bjuda på. Klockan två är det avspark i fall någon är sugen att hänga på.

Sex dagar kvar till konsert. Jag har kommit på mig själv med att låta lite manisk över det här. Nedräkning och allt. Men nu var det faktiskt alldeles för längesedan man var på spelning. Jag har bara mig själv att skylla. Men då måste jag väl ha lite rätt att gnälla på mig själv också. Eller?


Saxon – Denin And Leather (live)


Det är för dåligt helt enkelt
07 april 2011, 12:31
Filed under: Musik | Etiketter: , , , , ,

Nästa vecka är det äntligen dags för lite konsert. Igen. Om jag skulle behöva svara inom tre sekunder så skulle jag faktiskt inte komma på vilket som var mitt senaste konsertbesök. Kom på de här hemska tankarna när jag uppdaterade min turnéplan till vänster. Jag har ju inte ens lagt in de tre senaste gigen. Avenged Sevenfold, Soilwork och Dimmu Borgir bevittnades ju under hösten.

Det är under all krititk!

Inte att jag inte ritat in det här utan att det blivit så lite spelningar.

Nu är det hur som helst dags för Hardcore Superstar. Nästa fredag. Det kommer bli riktigt trevligt att få lite gitarr-riff skrikandes i örat och baskagge-tryck i bröstet.

Soilwork i december var senste giget. Skönt att få det avklarat.



Plus nio grader… På utsidan!

Halva arbetsdagen avklarad. Jag har kommit på mig själv att under en tid har jag varje vecka längtar mer och mer på fredagen så att man får ta helg. Jag kan komma på en hög med anledningar till att det är så. Den största är nog att man börjar bli gammal och längtar efter att få vila upp sig lite.

Vem gillar inte fredagar?

Ska jag vara ärlig så gillar jag torsdagar också.

Och onsdagar.

Det surras rätt mycket runt Frölunda just nu. Ingen målvakt är kontrakterad men tydligen så snackar vi med en lovande dansk. Ja varför inte. Så länge vi behåller Joakim Lundström och skickar iväg Johan Holmqvist. Jag har inte så bra koll på den övriga truppen men det känns bra att vi knyter upp våra unga förmågor och skeppar iväg halvmisslyckade importer.

Skandal att Tommi Kallio inte fick nytt kontrakt. Mats Adrian du borde skämmas. Om en kille slutar två i den interna poängligan så spelar det ingen roll att han är 34 år.

Kul att stå inomhus när det är vårväder på utsidan.

Ikväll blir det till att beställa Hardcore Superstar-biljetter.



Den som gapar efter mycket…

Så har man varit sjuk också. För ett tag sedan så sa jag (kanske lite ogenomtänkt) att det hade varit skönt att vara sjuk några dagar och få ligga hemma i soffan. Det fick man surt äta upp nu. Någon konstig form av magåkomma åkte man på hur som helst. Ont gjorde det och illa har jag mått. Feber lyckades jag med också. Jag lyckades nästan klara mig undan vomering men en gång fick jag kapitulera. Inte så himla tokigt facit ändå.

Lördagens så hausade gig på Brewhouse i Göteborg med Soilwork, All that remains och tre band till blev lite av ett antiklimax. Dels hade jag lite efterdyningar från fredagens rödvinsfest kvar i kroppen och dels så började väl feber och ont i kroppen smyga sig på. Sen var faktiskt ingen utav akterna sådär tokbra som jag hoppats på. All that remains gjorde jobbet med stor stjärna i kanten medans Soilwork var ett magplask. Inte bara att de var rätt så tråkiga och energilösa på scenen. Om man har skånska som modersmål så bör man hålla brödluckan stängd så mycket som möjligt. Hur ska man få igång en publik om det ändå inte är någon som förstår vad du säger?

Tisdag idag då. Den här dagen har de senaste tio (kanske femton) åren varit min tycka-illa-om-mest-dag. Den här hösten har det dock dykt upp rätt så många bra tisdagar. Tro det eller ej men idag kan faktiskt bli en också. Efter helgen som gått så har det blivit en hel del funderande över saker och ting. Ska jag vara helt ärlig så har det inte varit enbart positivt. Nästan inget alls faktiskt. Vad man nu ska räkna som positivt. Det är dessutom svårt att försöka förklara här utan att avslöja sig för mycket. För det är ju farligt. Skörheten med att våga blotta sig. Hur som helst så kan det bli en bra avslutning på den här tisdagen. För de senaste funderingarna har blivit mer och mer positiva.

Vill ni ha något riktigt tufft att sätta tänder i så prova Bonded By Blood. Tomas blev tipsad om bandet vid senaste besöket i skivaffären och köpte plattan Exiled To Earth. Riktigt bra trash som luktar gammal hederligt 80-tal lång väg. Jag gillar det!


Bonded By Blood – Prototype: Death Machine


Semester från blogg-världen

Så har det gått ett tag sedan sist. Ibland har man helt enkelt inte motivationen att sätta sig ner och skriva något. Eller så kanske jag ska säga orken. Eller tiden. För jag är rätt så motiverad att skriva hela tiden. Och visst är det lite spännande att man kan skriva så mycket utan att egentligen få något vettigt sagt.

Vad har hänt sen sist då? Ja det är väl inte så mycket. Jag har hunnit med ytterligare en tur till IKEA och sen har det varit mest pill och plock för att få en någorlunda levnadsstandard i nya lägenheten. Jo det börjar ordna sig.

Eftersom man har minne som en guldfisk så tycker jag vi släpper den stora genomgången av de senaste en och en halv veckan.

Vi kan prata om söndagen istället som var en riktigt bra dag. Först var det handboll. Kropps herrar svarade för en sjuk vändning då 24-27 blev 31-27 på de sista åtta minuterna. Det var bra tryck på publiken och jag måste nog sticka ut hakan och säga att jag är rätt så nöjd med min egen insats också. Inspringet fungerade något bättre den här gången men tajmingen (stavas det så?) måste det slipas på. Efter matchen var jag helt slut och ville mest bara slänga mig på soffan och avverka kvällen tillsammans med en film.

Men.

Dimmu Borgir höll en liten konsert på Trädgårn i Göteborg och den skulle bevittnas. Man skulle väl kunna kalla det för en halvspontan resa då det bestämdes ungefär en vecka innan att vi skulle åka ner. Jag hade faktiskt inte ens koll på vilka förband som lirade. Bortsett från att det inte är så himla hårt med norska så gjorde Dimmu en grym spelning och det var fantastiskt skönt att gå på konsert. Senast var regnfestivalen i Stockholm så det var på tok för längesedan.

Kropps damer var också med om en sjuk vändning i söndags. Fast åt fel håll. Tjejerna ledde med 14-4 borta mot H43 men förlorade med 25-30. Hur är det möjligt?

Jobbet då? Jo tack det är att göra. Förra veckan printade vi adresser på 57.000 kataloger till Sverige. Den här veckan ska det gå knappt 30.000 kataloger till Norge så det blir nog lite övertid de närmsta dagarna. Igen.

Jag är inte negativ. Det bara låter så.

Sen vill jag nog säga att jag trivs otroligt bra i nya lägenheten. Bara att man fått ett riktigt kök är hur skönt som helst. Egen tvättstuga är också rätt bra. 70 kvadratmeter terrass då? Vi får nog vänta till våren/sommaren med ett utlåtande där tror jag. Om någon har vägarna förbi så har jag en fungerande kaffebryggare.

Bullar bakar jag dock inte.

Nästa gig blir fjärde december. Panic Over Europe drar in på Brewhouse i Göteborg och Soilwork står väl sist på scen tänker jag. Det står i och för sig co-headline tour så det kan lika gärna vara så att All That Remains är huvudakt just den kvällen. Mig spelar det kvitta faktiskt då båda gängen är grymt bra.Tyvärr så är inte Brewhouse någon lysande lokal med stenpelare utplacerade lite random i huset. Plus ska de dock ha som har en bar längst bak i lokalen. Efter en snabbgenomgång på Spotify så verkar det även som att tyskarna i Caliban och Neaera samt skottska(?) Bleed From Within kommer göra det här till en mycket bra kväll.

Just nu sitter jag hos mormor och morfar. Men det är bara morfar hemma. Och jag då. Mormor har fått nått joxx med njurarna och ligger på lasarettet för att få det ordnat. Morfar fyller 90 i januari och har det senaste halvåret börjat bli gammal på riktigt. Eller ska jag säga äldre för jag tror ju inte på det här med att bli gammal. Hur som helst så behövs det att någon är hos honom så han inte hittar på något bus. När man börjat bli lite glömsk är det lätt att spisen blir alldeles för varm eller att det ska klättras på pallar. Ja ni förstår. Inte för att jag har ont av det här med döden men ibland är det lite jobbigt att bli påmind att det är mot det som vi vandrar. Allihop.

Det som stör mig mest är nog allt man missar.

Det är alldeles för lite konsert just nu. Men det är väl så det blir när man är världsmästare på att göra slut på pengar.



Dags för första listan på… Typ tre år…

Man vet att man skriver för lite när man hela tiden måste gå tillbaks och läsa vad man skrev sist. Tyvärr så finns det varken tid, plats eller rum för att klottra här så mycket som jag nog egentligen vill. Dels finns det betydligt viktigare saker att ta hand om. Sen är jag nog ganska dålig på att ta mig i kragen också.

Idag är det hur som helst lördag. Det är även dagen efter. R kom på besök igår och det tömdes en flaska vin. Och några pilsner. Om man nu får kalla det amerikanska blasket Budweisser för öl. Sen blev det Mortens vilket kanske inte var det smartaste valet då hela rockabilly-eliten hade samlats där. Det där är inte riktigt min grej om man säger så. Det gick alldeles för mycket pengar och det har jag ångest för. Jag har sagt det förut och jag säger det igen.

– Hej jag heter Tomas och jag är ekonomiskt sjuk!

Ikväll styr vi så kosan mot Göteborg för ytterligare en konsert. Gossarna i Kamelot ska få tillfredställa mitt behov av musik. Det ska även bli riktigt kul att se Leaves Eyes men kanske framförallt All Ends. Efter att ha bevittnat filmen High fedility som frukostunderhållning fick jag för mig att lista mina fem största konsertupplevelser. Det finns en del att ta av så det var en ganska svår nöt att knäcka. Men jag har gjort ett ärligt försök.

Så.

Here goes!

Nummer 5 | BEHEMOTH (Graspop, 2008)
Nu är jag inte jättestort fan av de arga polackarna. På skiva. Jag äger ingen och det är lite mer än sällan som de spelas på Spotify också. Det var också därför som jag inte hade speciellt bråttom till öppningsgiget på Graspop det året. En del av resesällskapet släppte allt det hade i händerna och sprang när det gick upp för dem att vi var lite sena. Jag och kollega M såg de avslutande tre låtarna (så egentligen är det väl tveksamt om det räknas som konsertupplevelse) och blev helt lamslagna. Bokstavligt talat. Det var tungt, snabbt och grymt tight. Jag blev nog lite chockad och besöket på Trädgårn i höstas ner Behemoth lirade bevisade att jag inte fattat fel.

Nummer 4 | KISS (Stockholm stadion, 1995)
Här är det också lite som så att jag inte är något stort fan av själva bandet. Självklart funkar Kiss och jag äger till och med några plattor. Här var det nog mer hela grejen som gör att man alltid kommer minnas den här resan. Åtta grabbar i en liten studenlya någonstans i huvudstaden och ett av världens största band på scen. Dessutom två dagar i rad. Första kvällen var magiskt bra och tro det eller ej så var andra konserten (dagen efter alltså…) ännu bättre. Bortsett låten Love gun som framfördes sjukt bra på lördagen. En av mina klart mest minnesvärda resor där dessutom en av resenärerna fick för sig att bli stockholmsfientlig ena kvällen. Kanske inte det smartaste draget.

Nummer 3 | Metallica (Scandinavium, 1992)
Nu börjar vi snacka allvar. Även att jag några år tidigare varit och bevittnat Bon Jovi i samma arena så räknar jag det här som min första riktigt konsertupplevelse. Fjorton år gammal och längst fram när gudarna James, Kirk, Jason och Lars skulle lira. Vi skulle kunna snacka om ren uefori. Om jag måste välja ett band som har satt ribban för mig och mitt hårdrockslyssnade så är det nog Metallica.

Nummer 2 | WASP (Sweden Rock, 2001)
Det här var första gången jag såg Blackie. Och WASP då. Om jag ska vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg speciellt mycket utav själva spelning utan mer den känsla som infann sig efteråt. Jag blev så tagen av giget att jag var tvungen att sätta mig ner och pusta ut. Att man sedan blev precis lika besviken på WASP några månader senare när de gjorde en usel spelning på Wacken är väl inget vi behöver prata högt om. Nu är jag nog uppe i så många WASP-gig att jag inte kan räkna det på en hand längre och efter tysklandsspelningen så har jag aldrig blivit besviken på Mr Lawless och hans gäng. Oavsett sättning.

Nummer 1 | Twisted Sister (Sweden Rock, 2003)
Att få bevittna världspremiären av återförening för ett av världens tuffaste band är stort. Själva giget om man tittar på det tekniskt var ganska dåligt. För att inte säga mediokert. Grabbarna (som kanske ska benämnas som ‘gubbarna’) verkade ruggigt nervösa och det var kanske det som gjorde att det var fruktansvärt otight. Dee Snider som ändå hade hållt igång under uppehållet var dock världsklass. Frågan är om han inte är världens bästa frontman. Det här är också en av två spelningar som jag haft väldigt nära till att gråta en skvätt. Låten The price har hängt med mig i stort sett hela livet och den ska även få avsluta det som en av tre låtar på min begravning. Att få se och höra den live var stort. Så stort att jag alltså nästan fällde en tår.

That’s it. Vet inte om det är någon mer än jag själv som fattar något av det här men det räcker för mig. Det är väl ändå min blogg.

Det var svårt att utesluta Saxon från listan. Biff och grabbarna är alltid bra och efter att jag sett dem i Belgien var jag uppenbarligen så nöjd att jag ringde hem till C i Sverige och bad om skjuts. Hem.

Idag sparkar Superettan igång. Landskrona mot Degerfors visas på TV4 så det får bli lite soffa innan det är dags att sätta sig i bilen och åka ner till Göteborg. För att sympatisera med kompis T så får jag väl heja på Degerfors. Även om jag tycker att det hade varit coolt om Henke Larsson lyckads som tränare. Också.

Och på tisdag ger sig Bajen in i leken.

Besöket på Mortens igår kändes sådär. Av lite olika anledningar. Jag är fortfarande rädd för att behöva konfrontera. Visst är det märkligt att man som 32-åring inte lärt sig att hantera vissa saker.

Hej Tomas!


Twisted Sister – The Price